Jag har haft två dåliga dagar nu. Igårnatt satt jag på bakgården och grät. Ikväll är jag rädd. Och ledsen. Kanske är det för att alla tar studenten därhemma och jag får ångest när jag tänker tillbaka på allt jag ångrar eller allt jag inte kunde men ville vara. Jag kände mig amputerad. Känner mig fortfarande amputerad.
Liten och skör. Det är jag det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh !! Jag älskar dig.Du är ju en underbar människa ,men allt kostar på.Liten och skör är en del av dig ,ja.Fast det är ju samma människa som klarat vad inte många andra ens kan tänka sig .....Stor och vacker ,stark dom orden kan ju också sägas men nu när du känner dig liten och skör skickar jag en kärleksfull skyddande kram till dig .Mam
SvaraRadera