det är klart att jag inte ska äta upp pionerna

Sorry för dålig uppdatering. Inga ursäkter tillgodo.
Det är juni men känns som maj fast lite juni ändå. Igår sprang jag för första gången på jättelänge, om man bortser från löppasset med Näsström-klanen. Men det räknas inte. Iallafall så sprang jag på löpbanan där alla springer och fick håll i axeln. Enligt vissa forum betyder det att man har problem med hjärtat medan andra menar att det blir bättre när man har tränat upp sig. Jaja säger jag. Mitt hjärta kanske är lite knust då. Men det kan knappast vara att jag behöver TRÄNA UPP MIG heller. PLEASE. Ikväll ska jag iallafall springa igen och Jboy hänger på.
Imorgon ska jag jobba mitt andrapass på barnehagen which is awesome bortsett från att jag måste kliva upp så nedrans tidigt. Förra gången var vi vid havet hela dagen och frida lurte på kvoför jag ikke heter Sunniva. Mats och Martin testade mig och sprang ut farligt nära vattnet. Men jag menar, värt att testa den nya människan fastän det kan leda till döden. Lid för konsten. Det är min stil det! Sedan spiste vi pölse tills magen gick sönder. Jag hoppas på en lika händelserik dag vid vattnet imorgon.
What else. På fredag tar jag gratisbussen till Sverige för att köpa förnödenheter. Det är nog det största äventyret som hänt på någon vecka. Veckan efter det kommer jag hem. Och då ska jag kliva upp tidigt och läsa böcker. Kanske sluta skriva på svenskengelsknorsk också. Vi får se. Det är nog bara en fas.