Så igår (eller idag) slutade natten som vanligt; efter att ha sett tullbevakarna i australien ta hand om the usual issues: suspekt kines, mystiskt paket och osympatisk passagerare som tycks dölja något stängde jag av mina ljudlösa program och lyssnade på snarkningar från dom andra. Sedan låg jag vaken i tre timmar med en massa ångest och tankar. Just inatt hade jag afrikaångest eftersom facebook numera fylls av packningsuppdateringar från glada ictreor. Min afrikaresa slutade med (och började) att jag låg instängd i mitt rum och grät för att jag hatade mig själv så mycket. Jag antar att jag kände att jag inte var mig själv vilket ledde till att jag nästan hela resan det som att jag var instängd och inte kunde komma ut. Så istället för att hänga på cholos sent på natten och verkligen leva i ett land som förtjänade mer av mig ägnade jag mig åt selfpity på hög nivå. Detta har jag alltså haft megaångest för i nästan ett år nu och det kanske är dags att släppa det. Men tydligen är mina nätter till för att våndas.
Anyways. Idag SNÖAR det/regnar/är fint väder här och jag hoppas att våren inte försvinner. Jobbar tre timmar på flatåsen och hoppas på att jag jobbar med toresnore eftersom han sjunger ÖPPNA DIN DÖRR så vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar